Vi är en liten kennel som föder upp australian labradoodles i hemmiljö i Nyland. Vi bor i en miljö där staden möter landskapen och naturreservaten. Skogspromenader är vår favoritsysselsättning och vi spenderar mycket tid i naturen.
Sedan barnsben har jag drömt om en egen hund, men på grund av allvarlig allergi har jag varit tvungen att kväva tankarna på att skaffa en hund. När jag fick mitt första barn upptäckte jag att hen hade ärvt min allergi. Andra barnet gjorde mig till funkis morsa mamma. Hens särskilda behov vände livet upp och ner. Tidigare hade jag jobbat inom barnuppfostran och stött på stöd- och terapihundar. Jag visste hur mycket hundarna kunde göra för hela familjen. Jag märkte att jag fortfarande hemligt drömde om hundliv och började drömma om en egen tass-terapeut. Jag funderade på allergibehandling för både mig och mitt barn eftersom nu fanns det en tung anledning att söka hjälp för hudallergin. Vid mitt barns årskontroll på allergisjukhuset diskuterade jag med läkaren om möjligheten för en terapihund i vår familj. Till min förvåning hade läkarnas inställning till djur förändrats betydligt sedan 80-talet. Själv hade jag för många år sedan fått ett definitivt nej till djurkontakter. Läkaren tyckte att jag skulle leta efter en ras som orsakade så lite symptom som möjligt och att hunden skulle flytta in utan att hyposensibilisering. Behandlingen skulle ges efterhand om det skulle ha varit nödvändigt. Drömmen om en egen hund var nu möjlig och jag började att leta efter en ras som skulle vara lämplig för en allergisk familj med särskilda behov.
Min dröm blev verklighet när jag stötte på australian labradoodle. Efter att vi hade testat att vara i närheten av dessa hundar insåg jag att denna ras var exakt som skapad för våra behov. Tanken var en terapihund som skulle ge glädje och stöd i vår utmanande vardag. Idag består vår familj av tre härliga tass-terapeuter.
